Sälen 2015 – Dag 6
Publicerat 14 februari, 2015
Observera
Denna text publicerades första gången den 14 februari, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
God morgon kära dagbok!!!
Dagen började konstigt nog bara med grytlock, grytlock, grytlock, det verkar som grupp 5 inte hade några skönsjungande/spelande flickor. Emma lovade att frukosten skulle bli äggstra speciell, om de levde upp till detta är vi lite tveksamma om, men de va la gött. På morgonandakten så konstaterade Johan att det är en utmaning att ge en snäll komplimang till en dansk. Han skickade ut oss med en ”mission impossible”. Per och Erik kastade sig ut i spåret så att de skulle slippa anta utmaningen. Senare på dagen så rycktas det att längdåkare hittats i Gustavsbacken, Erik? Har vi förresten nämnt att Erik åker snabbare än Per i spåren?
När vi kom ut i backen i dag så låg dimman tätare än vid Lützen 1632. Detta inspirerade Carl F till att anfalla Oskar N från vänster flank, vapen valdes till att hans fina, nya, hyrskida. Den högra skidan svingades med våldsam kraft mot Oskars torso, dock visade det sig att Carls skida antingen var gjord av bambu eller att Oskars torso var gjord av stål. Forsells skida, som föga förvånande var av märket Head, splittrades likt Gimlis yxa mot the one and only ring.
På tal om splittrad så gick Amadeus hem med en ”trasig” armbåge redan vid tio. Men det ryktas istället om att han likt Wikström gör snabba cash som vaktis på Sälsätern. En annan som gick hem tidigt var den utpumpade Rikard K, som efter ett par riktigt snabba dagar nu menade att det gick för långsamt. Efter att i fyra dagar ha klagat på vädret så dög det antagligen inte i dag heller.
Flygaresset Klara A har även idag varit ute på flygar-äventyr. Mitt i luftfärden så verkade alla möjliga landningsplatser allt för hårda och i hopp om att landa mjukare så siktade hon istället in sig på Alma, allt för att bjuda på en ytterligare kaka.
Som en hyllning till sin stora idol Stephan valde idag Magnus A att kliva ur skidan i 150 km/h för att sedan på ett imponerande sätt mäta snödjupet med sin högra tumme. Ryktet gör gällande att han nu på kvällen har lite ont, men som en uppmuntran till hans hyllning så fick han en sista smörjelse av Stephan, det var salt gjort Stephan.
Strax efter lunch hördes det flera illvrål ifrån någon av Lindvallens djupa skogar. En del trodde att det var PRO på utflykt men de hade ack så fel, det var vår alldeles egna tant Alma som vaggandes tog sig fram genom den ”svårframkomliga” terrängen. Efter en stunds vånda bestämde sig Klara för att skona de andra i backen och utdelade ytterligare en kaka.
Efterlysning: Har någon sett Axel?
Den ökände lift-knäckar-Axel har åter varit i farten. Senast sedd med två ankarliftar under vardera arm, det ryktas att han hänger med fyra av Lindvallens hetaste liftvakts-brudar och han är sedan fredagkväll spårlöst borta. Belöning utlovas till den som kan smälla en selfie med honom.
Kvällen avslutades med att vi fick se nio olika karaktärer ge sig ut på ett uppdrag, nämligen att förstöra en ring. Men vad det har med nattvard att göra, det har lägerchefen ingen aning om.
Efter många om och men var det så äntligen dags för Le grand finale i den årliga hockeyturneringen, Kårtorpa-Anders och Martin A ställdes mot Rickard S & Oskar K i en tajt kamp som väl inte alls var särskilt intressant. Martin ägnade nämligen ca. 79% till att avsiktligt söka spelavbrott i hörnen. Sportsligt eller ej, det kan inte vi avgöra, vi blir för störda av allt spring på redaktionen. Det ligger nämligen till så att ALLA med någon som helst anknytning till Lennartson-klanen varit inne och letat efter Nils MINST 15 ggr vardera. Hockeyturneringern var det ja, grattis Martin och Anders!
Ps. Har vi förresten nämnt att Erik åker snabbare än Per i spåren?